svartafjadern.blogg.se

I november började vi våran allra första behandling.

Jag fick ta sprutor på cykelns första dag. Det är absolut inga problem att sticka sig själv , vi hade varit på en ordentlig "utbildning" innan och de är så väldigt pedagogiska på gyn <3

Efter en tid ökar man på med ytterligare en spruta, man kan säga att den första gasar på och den andra sätter stopp.

Man gör  flera ultraljud för att hålla koll på äggblåsorna dessa bilder skickas till enheten på Huddinge som skall ta emot oss och de beslutar om hur man går vidare i behandlingen.

Det är snabba ryck och vi fick veta på en måndag att på onsdag förmiddag skall vi vara på Huddinge.

När vi åkte upp hade vi bara 4-5 äggblåsor redo . Jag trodde nästan de skulle blåsa av men de hade gott hopp om att det skulle finnas fina ägg.

Medeltal på utplockade ägg är 10 st.

När jag låg i mitt "bås" på sjukhuset i den stora staden och väntade på min tur hör jag hur sköterskan berättar för ett par som ligger intill att de endast kunnat plocka ut ett ägg.

De blir förvirrade och ledsna och jag får tårar i ögonen där jag ligger i min fula sjukhusrock och känner mig naken, så långt hade jag inte tänkt, jag hade mest tänkt på den där nålen de skulle sticka mig med.

När det är min tur blir resultatet samma, ett enda ägg.

När man skördats på ägg får man vänta, två dagar skall det gå innan man får tillbaka ett ägg som då skall vara befruktat och börjat dela sig, början till ett barn.

Man väntar på att telefonen INTE skall ringa, för om de ringer har de inte gått bra, om de ringer får man åka hem tidigare , utan ägg...

Men visst ringde telefonen, två timmar innan vi skulle vara på sjukhuset för att få tillbaka vårat mirakelägg.

Vi fick åka hem tomma,...

Vi åkte till Nynäshamn istället för att stanna kvar, hela vägen höll vi varandra i handen krampaktigt och vi var helt tysta.

I Nynäs dränkte jag sorgen i rödvin och kramar hos våra underbara vänner Arne och Mia <3

Kändes overkligt att vi gick igenom hela behandlingen utan att ens få sätta tillbaka något.

När vi kom hem och fick igen prata med den ansvariga läkaren på Huddinge frågar hon om vi verkligen är medvetna om hur dålig prognos vi har?

Det var vi inte .......

Det kom fram att jag har väldigt dåliga äggreserver, alltså inte dåliga utan väldigt dåliga. 

Jag hade upprepade gånger lämnat blod för de trodde proverna var fel pga det kassa resultatet, trots upprepade förfrågningar från mig fick jag aldrig något klart svar .

Men så var det alltså, PCOS, Endometerios, en halv kass äggledare och så väldigt få ägg.

Det gick inte så bra för vårat lag ....

Det som hände sen var helt overkligt.

Ett par veckor efter hemkomsten upptäcker jag att jag är gravid !

Som ett mirakel på riktigt, trots äggplock och alla andra svårigheter hade vi blivit gravida själva och det kändes att det satt "rätt". 

Ingen kan förklara hur det plötsligt gick men det spelade ingen roll för vi var lyckligast i världen och det kändes för bra för att vara sant.

Det var det också....

Ett par veckor senare på båten på väg till Stockholm fick jag missfall.

Vart är vi nu?

I samråd med både läkaren här hemma och i Huddinge skall jag påbörja ny behandling den 10:e februari. 

Det blir en annan längre och tuffare behandling men förhoppningsvis ger den bättre effekt.

Jag kommer denna gången att skriva om varje steg i behandlingen här på bloggen.